Bergen BK

Till slut lyckades han dock åter få kontroll över fördonet och köra in mot ett parkeringsgarage. Väl där steg dock ett oerhört tvivel huruvida bussen skulle klara höjdgränsen på 2 meter. Långe keepern Fredrik Enberg steg ut ur bilen och mätte sig själv emot bussens tak, och kunde konstatera att det inte skulle vara några problem att komma förbi.

Så småningom kunde BBK traska in på den legendariska restaurangen Mongolian Barbeque, där var och en beställde en saftig lunchbuffé för 95 spänn. Där mötte vi upp BBK-presidenten Osman Palani.

Därefter vankades en liten shoppingrunda kring klädbutikerna i närheten. Undertecknad passade på att utnyttja rean på Cheap Mondays och köpte en grå Wood-tröja, ett gult linne samt ett ljust par jeans för dryga tusenlappen. Tidsplaneringen skulle komma att rinna ut i sanden.

Vi var kvar i huvudstaden mitt på dagen vid halv 3 tiden, och parkeringsavgiften när vi skulle åka därifrån talade sitt tydliga överklasspråk: 216 spänn för knappa två timmar!. Den norrländska naiviteten visade inga gränser. Vi åkte ut från stan just när det var en intensiv Rush Hour.

President Osman Palani bankade på rutan och skrek efter en snygg brunett, som log tillbaka och vinkade åt bilen, varpå ett oerhört vrålande uppkom i bilen. Väl utanför förorterna kunde Cheung släppa på gasen och öka hastigheten.

Vi passerade i tur o ordning Norrköping, Linköping och Ödeshög innan vi stannade för en paus i småländska Gränna, kända för sin legendariska polkagris och gamla slottsbyggnad. Liggandes alldels intill Sveriges näst största sjö Vättern.

Pont Laisfeldt tog över rattansvaret och vi fortsatte att bila igenom de småländska skogarna. I samma stund fick vi reda på att allas vår Jerker Lindh redan var på väg mot Småländska Hässleholm och väntade sig en någorlunda snabb upplockning. Cheung kom att bli den största syndabocken att skylla på.

Vid 8 tiden beklagade sig några hungriga magar i baksätet och ville få påfyllning i förrådet, varpå det till sist beslutades att vi skulle käka middag i Ljungby, cirka tio mil ifrån slutdestinationen. Tidsplaneringen hade nu helt runnit uppåt väggarna.

Enligt denna skulle vi vara på plats i Skåne vid 9-tiden och då dessutom ha hunnit plockat upp Jerker på den intilliggande orten.

BBK gick på det lokala pubhaket Harris bar, vilket skulle visa sig bli ett ödesdigert misstag. För det första drog matbeställningen ut rejält på tiden. Klockan hann passera 21 före hamburgertallrikarna serverats på borden... och för det andra visste besvikelsen inga gränser när Cheung fick en mager soppa utan innehåll och Palani den torraste och okryddigaste hamburgaren genom tiderna.

Palani fick dessbättre upp ögonen för Harris snygga och storbystade Servitris (ej silikon) och började utväxla en intensiv konversation med en smålänning som kommit fram till vårt bord, som fått nyss om att ett gäng västerbottningar åkt igenom hela landet, bara för att spela beachfotboll!

Sedan ett spöregn avtagit kunde vi äntligen lämna stället och påbörja den allra sista etappen på resan. Men även denna avslutande tripp skulle få ett abrupt avbrott, då Pont Laisfeldt blev fruktansvärt skitnödig och signalerade för ett ambulerande nödstopp.

Det blev inte bättre av att Cheung dessutom höll på att svänga helt åt fel håll. Samtidgt hade Osman letat upp Ljungby-servitrisens mobilnummer på nätet och förhoppningsfullt börjat smsa med henne. Han var säker på sin sak och menade att han utan tvivel skulle bli hennes nästa pojkvän.

Hon var ju singel och desperat och allt, så varför inte satsa allt på ett kort=? Strax efter kl 22 kom rapporten om att Jerker blivit utslängd från Hässleholms tågstation, eftersom de stängde just vid samma klockslag. Skadeglädjen som utrböt i minibussen ville aldrig ta slut, och man undrade bara vilken nästa iögonfallande incident som skulle inträffa denna afton.

Jerker hade för övrigt kommit fram till Hässleholm redan vid 8-tiden... och hade hunnit irra runt halva stan och blivit tillfrågad av lokalbor på typisk skånska: "Har du cigaretter!?"... innan BBK i princip exakt tre timmar senare kunde plocka upp honom på tågstationen.

I samma veva började Osman Palani att ringa runt till olika lokala hotell och vandrarhem, ytterst desperat eftersom vi vid det här laget inte hunnit kunna ordna någon sovplats för natten. Han drog till de yttersta överdrifterna och påstod att vi hade åkt hela 240 mil och annars skulle bli tvungna att lägga oss rakt ute i det skånska mörkret, men nådestöten kom aldrig till stånd.

Det fanns bara två rum kvar på det enda ställe som svarade på samtalen. Just nu är vi i Kristianstad i alla fall och är på väg att dra ut på krogen. Flera av spelarna har laddat upp rejält inför turneringen denna kväll genom att pimpla öl, så även jag. Bättre förberedelser än så kan det väl ändå inte bli?